Anknytning
Natten som var diskuterades b.la. anknytning och anknytningsteori.
Spännande.
En kollega till mig läser vidarutblidningen till barnsjuksköterska och det var väl hon som började prata om detta heta ämne.
Enligt hennes böcker kan det vara så att barn kan få "hjärnskador" av en dålig anknytning. (Anknytningen kan vara bra till någon vuxen och det är bättre än ingen alls, så det måste inte vara mor och barn men om det är dålig som blir det inte bra för barnet senare i livet)
Jag har faktiskt inte tänkt på fortsättningen efter bebistiden och vad som händer sen. Men det låter ju ganska logiskt?
Vi pratade bara lite om detta i psykologikursen men jag ska nog läsa lite mer om det.
Det finns ju anledningar till att det blir så här, det är ju inte så att föräldrarna är onda (inte så ofta iaf) utan kanske är det så att mamma får en förlossningspsykos och efter behandling har det svårt att knyta an till barnet eller att vara närvarande. Kanske visar mamma en helt annan känsla med kroppsspråket?
Det är en viktig del i de småbarnens liv, fram till 4 års ålder ibland kan man reparera en dålig anknytning fram till 7 års ålder men efter det är den bestående.
Nu ska jag dricka lite kaffe.
Trevlig helg!
skriven
Jag har läst en del om just anknytning och det stämmer ju en del i det du skriver/din kollega sa- det är ju bla därför som barnavd på sjukhus numer även inkluderar föräldrarna (dock har studier visat att föräldrarnas oro övergår till barnet så det är ju en negativ aspekt på det hela) men att det inte går att reparera efter 4 eller 7år? Vad menade hon med det? Att det sen är försent men hur blir barnet då? Hjärnskador lät ju lite väl överdrivet, iaf i enlighet med det jag läst... Jag menar, barn vars mamma tex dör när de är 3år blir ju inte hjärnskadade av det!
Utveckla gärna lite för det är superintressant!