Insikt

Jag kan inte gå "tillbaks" och jobba med vuxen vården. Aldrig.
Kom på detta i natt. 
Jag vill vara på neonatal avdelning.

Nu hoppas jag att det inte är smekmånadsfasen, men jag tror inte det. Enda stället jag kännt att jag vill lära mig allt. Haft praktik och kände aldrig det, kände bara här vill jag inte jobba. :-) Nu känner jag att detta är RÄTT.
Och jag kan inte jobba med gamla skruttiga igen. 
Blir det vuxenvård igen blir det på förlossningen eller mödravård. Som barnmorska.
Men det är i framtiden.

Nu vill jag vara på neo.
Att få vårda det värdefullaste som finns.
Vad kan vara bättre?
 
Sen breden som finns, akutvård, Intensivvård, familjevård, amningshjäp, hemsjukvård.
Jag funderar på att bli amningshjälpare ;-)
Amningen går ner nu och vad det beror på vet man inte. 
Kanske är det mjölkersättnings företagen som arbetar aktivt med att sälja sin vara, eller så är det att det inte finns hjälp att få? För amning kan vara svårt.

Ja ja, jag nördar mig jag vet, verkar som en frälst. Sorry. Men lite frälst har jag nog blivit.
 
Nu ska jag lägga barn och sen ska jag vila i soffan. Är lite sliten efter en natten som varit, stod upp nästan hela natten och sen sov jag 5 timmar..
 
Zzzzzzzzzzzzzz, men nu är det fredag!
 
 

Tålamod

Halloj.
Länge sen.
Fullt upp med jobb och familj.
Sist inskolningspasset i natt sen börjar jag jobba själv på måndag.
Nervös.
När man går brevid vill man ju se allt, men jag har inte gjort det.
Sett massor men inte ALLT. Men gör man någonsin det?!

Jag kommer ju inte jobba helt ensam heller, det finns ju alltid andra att fråga.
 
 
Just nu känner jag mig stressad och irriterad. Det beror på:
1: PMS - får sjukt dåligt tålamod, irritationsnivån är på topp, trötthet, dåligt självförtroende osv.
2: Vädret- grått och regn gör ingen glad.
3: Tjatande och bråkande barn.
4: dator krångel (där av mina konstiga meningar, hoppar lite i texten..)
 
Allså jag vet inte men mina barn och speciellt den äldre av dem har en ljudnivå över del normala.
Han skriker lixom när han pratar, hög röst och mkt tjat. "mamma, titta nu mamma.."
Han säger mamma hela tiden, jag kan inte gå på toa, plocka i eller ur diskmaskinen. Kan inte göra ett skit när jag är hemma med barnen. G är ju spelberoende och men det gynnar ingen att låta honom spela heller. Han tjatar då med, eller skriker och gråter om han förlorar.

Slutar alltid med att jag "tvingas" spela fast jag inte har någon lust. Men NEJ är ett ord han inte förstår.
Sen gör han skrik ljud hela tiden, som tix.
Jag har hört två andra pojkar i hans omgivning som oxå skriker till, så han har ju hämtat inspiration av dem, helt klart. "öhhh" "höö" "whe, "heehoo" osv. Med hög och mörk röst. (lite som en grottmänniska) Så man lixom hoppar till lite hela tiden. Varje dag.

Sen slår han M om han inte får som han vill, lustigt nog tror han att det är så man gör. "får jag  spela tvspel?" Får han svar sen eller om en lite stund, alt efter maten. Så vet han inte riktigt vad han ska göra, så han hoppar i soffan och skriker eller slår M. 
Uppmärkasmhet? Jo jag vet det men ska han ha det dygnet runt då? ska vi sitta och titta på han hela tiden? Eller får jag lov att gå på toa?!

Nä nu ska jag sluta gnälla, det finns det som inte kan få barn. Eller de som har det värre.
Ciao

ExtraCorporeal Membrane Oxygenation

Eller ECMO som det kallas. (kortfattat att man syresätter blodet med en konstgjord lunga.)
Har fått se hur en sådan fantastisk maskin fungerar. Man kopplar upp pat med två slangar en "ven" och en "artär" sen tas venöstblod ut och syresätts och sedan förs det in igen via artären. Precis så som lungorna och hjärtat jobbar när de syresätter kroppen på ett friskt sätt.
 


Sedan 1996 finns ett utvecklat beredskapssystem där personal från ECMO centrum (anestesiolog, sjuksköterska samt kirurg) finns i beredskap (en halvtimmes inställelsetid) för att starta ECMO. Om patientens tillstånd omöjliggör förflyttning åker teamet till hemsjukhuset för att påbörja extracorporeal cirkulation innan återtransport till ALB.
De flyger eller åker ambulansbuss. 
 
Det är allvarliga saker och naturligtvis inget man bara gör. Det står på Karolinskas hemsida att det är det sista man gör för såhär svårt sjuka. Ovanligt är det oxå, att man skickar iväg pat på ECMO behandling, så ovanligt att en som jobbat sen 02 bara sett det EN gång innan. (visst hen kanske var ledig den andra gången.. men det är iaf högst ovanligt)

Klinikchefen var en mkt intressant man. Sjöng lite under tiden han arbetade. Han är en av grundarna av ECMO i sverige. Han var hur kunnig som helst men han tog liksom inte livet på allvar, om man kan säga så. Och så arbetar han med de sjukaste av de sjuka?! Kanske är det skrattet som frigör?!
 
Nu ska jag sova. Nästäppan och hostan håller i sig, på fre är det 3 veckor. Börjar tro på allergi nu..