En liten bit av mitt liv

Att läsa till sjuksköterska var hårt, men att jobba är hårdare.

Något man inte lär sig i skolan är den sociala biten, tex. hur man tar skit på bästa sätt.

Hur man hanskas med anklagelser som inte är till mig som person utan till hela vården eller till den förra avdelningen eller så.

Hur man ska försöka sätta sig in i pat liv men samtidigt hålla en proffsig attityd. 

Kommunikation är ju A och O.

Men den brister ibland och då står man där och får all skit lasstad på sig.

 

Jag tycker att det känns lättare nu och jag tar inte åt mig av allt. Jag förklarar det jag vet för pat och vidarbefodrar det som är läkarens del.

Jag vet många gånger att pat tar ut sin oro, sorg eller smärta på olika sätt och ibland tar de ut den på oss.

Inget som vi ska ta på oss men som kan vara värt att tänka på ibland, det är inte mitt fel.

 

Men ibland orkar man bara inte vara en anka, allt rinner inte av.

Ibland kommer tankar, som Kunde JAG gjort annorlunda?! 
Var det mitt fel? Kunde jag förhindra?

Och andra dagar känns det som man sringer runt och inte vet något, eller KAN tänka ;-)

Nu ska jag sova, eller försöka upp och jobba imorgon.

 

OM jag somnar blir det inte många timmar sömn.. Vet redan nu att jag kommer vara sjukt trött nä klockan ringer..