Att gråta
"Människan är den enda varelse som gråter, men beteenden som påminner om gråt förekommer hos däggdjur.
Gråt framkallas framför allt av känslor som upplevs som negativa, exempelvis sorg och förtvivlan, men kan även framkallas av oerhörd lycka eller andra starkt upplevda känslolägen.
Gråt kan också framkallas på grund av fysisk smärta. Precis som skratt och gäspningar tenderar gråt vara socialt "smittsamt" " Wikipedika.se
Jag gråter lätt men samtidigt brukar jag inte gråta "offentligt", jag håller emot mina tårar så mkt det går.
Men det ska erkännas att efter barnen kom så har jag det mkt svårare att hålla tillbaks tårarna.
Nu kan jag gråta även vid lyckliga stunder, tex när folk gifter sig.
Jag jobbade i nästan precis 2 år på mitt förra jobb.
Grät 3 gånger.
En gång när en pat dog plötsligt. Och adrenalinet slog till.
En gång när jag var trött och sliten och en pat skrek på mig. Då blev jag arg så jag grät.
Och en annan gång när jag oxå var arg.
3 gånger mer än på något annant ställe. Jag gråter hellre ensam. Och till filmer. Inte för smärta eller så.
Men jag har märkt att adrenaline ger lätt tårar för mig.
Jag började på det nya jobbet förra måndagen, så det blir ca 6 pass där. Har redan gråtit. Av precis den anledningen som alla andra inte vill jobba på barn för.. Den värsta tänkbara.
Det värsta är inte att jag grät egentligen, men jag skäms ju lite för det. Fast man FÅR gråta, så känns det så dumt och konstigt. Det är ju inte MIG det är synd om.. Om man har empatisk förmåga så är det ju inget konstigt att man gråter. Men samtidigt ska man vara stark och inte visa sin svaga sida, eller?
Men ögonen lixom svämmar över. Och sen blir jag röd och svullen så jag kan ju inte riktigt dölja det heller.. Ingen hollywood gråtning direkt.. ;-)
Nu ska jag ta med en sjukis M på promenad och sen blir det till jobbet en sväng. :-)
Ciao.
Ta hand om varanndra!